Bakom kulisserna på teatern – så tänker en dramaturg kring den bästa berättelsen

Dramaturg Lisa Lindén tog emot Pennskaftet på Göteborgs Stadsteater en tisdagskväll i april.

Hur gestaltar man en historia? Det var en av flera frågor Pennskaftets medlemmar fick svar på under studiebesöket på Stadsteatern i Göteborg i april.

Det finns många likheter att skriva för scen och att skriva reportage. Dramaturgen Lisa Lindén delar med sig av vad hennes yrke innebär och sin resa dit.

– Jag har alltid älskat att skriva och ville bli journalist när jag var liten, säger hon.

Men vägen till dramaturgin gick via intresset för genusfrågor och studier i Kvinnovetenskap. Genom studierna och arbetet med jämställdhet kom hon i kontakt med Stadsteatern i Göteborg. De ville att hon skulle titta på deras repertoar ur ett genusperspektiv, vilket hon också gjorde på flera teatrar under samma tid.

– Vems berättelse är det vi får ta del av? Då, för femton år sedan, konstaterades det också att det på hundra år hade spelats verk av tre kvinnliga dramatiker på stora scen.

Lisas arbete innebar bland annat att hon tittade på väldigt mycket scenkonst med pennan i hand.

– Jag tränade upp min blick för mönster och gestaltning. Vad behöver sägas i ord och vad visas i scener? Varför har hon en röd klänning i den scenen? Vad säger det?

Sedan dess har hon haft flera roller på teatern, bland annat som regiassistent, sufflös och som jämställdhetskonsult. Hon har också varit engagerade i Dorisfilm, ett nätverk för att öka jämställdheten i filmbranschen.

Nu arbetar Lisa Linden sedan två år både som dramaturg på Göteborgs Stadsteater och Borås Stadsteater. Hon ser sin roll som stöttande och påpekar sådant som är oklart eller övertydligt. Hon jobbar både med texten i sig och med hela föreställningen – ljud, ljus, kostym, mask, scenografi – allt bildar en helhet.

– Det kan vara svårt att ge feedback på rätt nivå. Sista ordet har alltid regissören eller den konstnärliga ledaren. Mitt jobb är att vara rådgivande.

Lisa skriver också själv för scen och har bland annat gjort teatermanus av Christina Herrströms bok Ödeläggaren.

– Dramatikerns roll skiljer sig från dramaturgens. Som dramatiker är jag en upphovsperson med en egen vision.

För att gestalta ett verk använder hon sin magkänsla. Var bränner det till?

– Jag antar att det är samma som när ni som journalister väljer vad som ska lyftas upp i ett reportage. Var är det som känns? I Ödeläggaren använde jag exempelvis min egen frågvishet. Hur kunde det hända? För att gestalta det skrev jag in en rättegång och en jurist som fick ställa de besvärliga frågorna och vara mitt, eller frågvishetens och även irritationens språkrör, säger Lisa Lindén.

Hon berättar att hon är yrkesskadad och överallt ser dramatiska bågar, eller kurvor, med anslag, problem, upptrappning och upplösning.

– Att skriva för scen är att hela tiden gestalta situationer. Att ställa frågan ”Vad händer?” och utifrån den skapa repliker och agerande som gör att publiken förstår vad som sker.

Text: Carina Haglind Ahnstedt
Foto: Louise Hulgaard

Medlemsmöte i Göteborg 16 april: Att skriva och gestalta för scen

Lisa Lindén är dramaturg på Göteborgs stadsteater. Foto: Ines Sebalj/Ola Kjelbye

Välkommen till en unik inblick bakom kulisserna på Stadsteatern i Göteborg. Dramaturg Lisa Lindén, som bland annat gjort pjäs av den dokumentära boken Ödeläggaren, blir vår guide.

Greppet att berätta i scener används inom såväl litteratur som tv-produktioner, film, tidningsreportage och teater. Men hur gör man för att på ett effektivt sätt gestalta en hel historia i små, korta ögonblick?

Lisa Lindén är den här våren verksam som dramaturg på både Göteborgs och Borås stadsteatrar. Under vårt besök i Göteborg berättar hon om sitt arbete med att skriva och gestalta för scen.

Lisa har bland annat gjort teatermanus av Christina Herrströms dokumentära bok Ödeläggaren för Riksteatern. Hon är genusvetare i grunden, och har även varit en drivande kraft i det feministiska (numera nedlagda) filmkollektivet Doris Film vars syfte varit att öka andelen kvinnliga filmskapare.

Efter besöket på Stadsteatern går vi vidare till någon närbelägen restaurang för en bit mat till självkostnadspris.

Ta gärna med dig en kvinnlig vän eller kollega som är intresserad av föreningen Pennskaftet. Antingen anmäler du din gäst när du anmäler dig själv, eller så ber du din gäst att skriva i sitt mejl vem som har bjudit in.

Värdar för medlemsträffen är Louise Hulgaard och AnnaKarin Löwendahl.

Välkommen!

När: Tisdag 16 april kl 17–18.30.
Var: Utanför Stadsteaterns entré, Götaplatsen 4, Göteborg. Kom i tid!
Hur: Anmäl dig till Pennskaftets e-postadress foreningenpennskaftet@gmail.com senast 14 april.

Ann-Helén Laestadius om Sveriges mörka kapitel: ”På tiden att världen får veta”

Foto: Pixabay/Carl-Johan Utsi

Böckerna Stöld och Straff har lyft den samiska frågan på agendan. På Pennskaftets senaste medlemsträff berättade författaren Ann-Helén Laestadius om djupt rotat hat och en känslig balansgång, men också om glädjen över att inspirera till Netflix första samiska produktion någonsin.

Onsdagen 20 mars var det dags för det efterlängtade och exklusiva samtalet med journalisten och författaren Ann-Helén Laestadius. Under förra året var hon även nominerad till Pennskaftspriset.

Efter en runda där medlemmar och gäster kort fick presentera sig bad Pennskaftets ordförande Isabella Iverus kvällens huvudperson att berätta om sina böcker.

Ann-Heléns två senaste böcker, Stöld och Straff, har rönt stor uppmärksamhet, inte minst för att de belyser många av de problem som den samiska befolkningen har fått – och fortfarande får – utstå.

Stöld handlar om renskötarkvinnan Elsa som växer upp på en plats där samehatet är stort och renar dödas. Enligt Ann-Helén är det en historia som baseras till stor del på verkligheten – så till den grad att hon valt att inte berätta var den utspelar sig.

– Det var dags att berätta om vad renskötare egentligen utsätts för, och om den psykiska ohälsa som renskötare drabbas av, säger Ann-Helén.

Boken Straff handlar om renskötarbarnen – varav Ann-Heléns egen mamma var ett – som togs från sina familjer och tvingades flytta till internatskolor, så kallade nomadskolor. Väl där tvingades renskötarbarnen, som enbart kunde prata samiska, att prata svenska, och långt borta från sina familjer misshandlades de svårt fysiskt och psykiskt. Boken utspelar sig både på 1950-talet och 1980-talet. En fruktansvärd husmor från internatskolan dyker plötsligt upp igen efter trettio år och de numera vuxna renskötarbarnen tvingas konfronteras med henne som 40-åringar.

Många samer har haft svårt att läsa Stöld för att det känns som att det kommer så nära inpå, och samma sak har flera personer sagt om Straff.

– Det är många som kommer fram och tyst berättar för mig om vad de har varit med om, de orkar inte prata om det.

De bekräftar dock att det hon har skrivit om stämmer. Och Ann-Helén har gjort gedigen research inför sina böcker. Faktakollat, kollat igen, varit nära, skrivit, skrivit om.

–  Jag har gjort väldigt många intervjuer, men de allra flesta av dem jag intervjuat ville inte bli tackade i boken på grund av rädslan för att förvärra situationen i samebyn, berättar Ann-Helén.

Hon är krimreporter i grunden, och böckerna handlar om brott som begås. Men döda renar betraktas och rubriceras enbart som ”stöld” och därför struntar polisen i att undersöka de här brotten. I en sameby har det gjorts 129 polisanmälningar – men anmälningarna läggs ned med en gång.

–  Det är få poliser där uppe och det är svårt att prioritera dessa brott. Vi vet vilka de är som dödar renar, de är ens grannar – det gör det också svårt att polisanmäla, och därför är det även känsligt att skriva om.

Men trots att samernas situation synliggörs i större utsträckning och att det nu exempelvis är länge sedan barnen tvångsflyttades till internatskolor har situationen för renskötarbarn och samer inte blivit lättare, enligt Ann-Helén.

– Det finns otroligt mycket samehat, och i dag blir barn och unga i allt större grad utsatta för på nätet.

Samehatet är ytterst påtagligt. Ann-Helén berättar till exempel om hur hon la upp en bild på nätet på sig själv i kolt. Det dröjde inte länge innan det rasade in kränkande och rent rasistiska kommentarer.

–  Det är även politiker som driver på dessa konflikter, som tar ställning mot att behöva ta hänsyn till renarna. De väljer sida och det spär på konflikterna. Jag ser inte att man jobbar med det för att göra det bättre, tvärtom har läget blivit mer polariserat och det är ett tuffare klimat.

Nyligen avslöjades att Stöld blir en serie på Netflix, något som Ann-Helén är väldigt glad för.

– Det är helt fantastiskt! Helt galet! Det är en ny värld och en ny bransch. Peter Birro har skrivit manus och han har varit otroligt lyhörd. Jag har varit exekutiv producent, och det har varit viktigt att någon med samiska ögon kan vara med, det är många små detaljer som kan bli fel.

Serien har även en samisk regissör, Elle Márjá Eira, något som gjorde Ann-Helén trygg – då kunde hon släppa taget om serien och låta regissören jobba fritt.

– Det känns viktigt att det här kommer ut i världen. Det är på tiden att världen får veta om Sveriges mörka kapitel, säger Ann-Helén.

Louise Hulgaard

Medlemsmöte i mars: Ann-Helén Laestadius om Stöld och Straff

Hon blixtbelyser den samiska kampen och sålde sin första vuxenroman till ett 20-tal länder. Nu har du chans att möta Ann-Helén Laestadius i ett exklusivt samtal med Pennskaftet.

Vi är väldigt glada över att gästas av journalisten och författaren Ann-Helén Laestadius, som nominerades till Pennskaftspriset 2023. Detta är vårt först digitala medlemsmöte för i år och mötet hålls onsdagen den 20 mars kl 18.00–19.00. Koppla upp dig i tid, vi är på plats från 17.45.

I juryns nominering kunde vi läsa att ”Ann-Helén duckar varken för våld eller de svåra frågorna om psykisk ohälsa utan låter huvudpersonen möta alla de problem som den samiska befolkningen fått utstå. Dessutom ser hon också kvinnornas utsatthet i detta och utan att för den skull förlora läsarens uppmärksamhet.”

Föreningen Pennskaftets ordförande Isabella Iverus leder samtalet som bland annat kommer handla om det samiska arvet, kvinnors utsatthet och den senaste boken Straff från 2023, fortsättningen på uppmärksammade Stöld från 2021.

Det blir tillfälle att ställa frågor och utbyta tankar med varandra, om än kort.
Vi talar också om vad som händer mer i föreningen i år.

Du anmäler dig till foreningenpennskaftet@gmail.com. Du kan ta med en kvinnlig gäst som är intresserad av att Föreningen Pennskaftet, antingen anmäler du din gäst eller så ber du din gäst skriva vem som bjudit in.

Anmälan senast 18 mars. Länk kommer dagen före mötet.

Vi ser fram emot att träffa dig och Ann-Helén!

Styrelsen Föreningen Pennskaftet

Välkommen på Pennskaftsträff i Stockholm 8 mars med fokus på dokumentärt berättande

Nu drar vi igång det nya året. Välkommen att besöka Tempo dokumentärfilmfestival ihop med Pennskaftet!

Är du nyfiken på dokumentärt berättande och ljud? Fira 8 mars med att följa med på Tempo dokumentärfilmsfestivals ljuddag i Stockholm – ett samarbete mellan SR och Tempo. Pennskaftet möts i Stockholm för att gemensamt ta del av Tempos redan färdiga program. Det är en heldag och du behöver vara på plats senast på fredagsmorgonen (8 mars) i Stockholm. Boende ordnar du själv men föreningen bjuder på lunch och ett glas på kvällen för alla som deltar på AW i samband med programmet.

Vill du haka på?

  • Anmäl dig via mejl till foreningenpennskaftet@gmail.com senast söndag 25 februari. Tänk på att du också själv måste anmäla dig till Tempo och ljuddagen via länkarna nedan, och att antalet platser är begränsat. Ju förr desto bättre, med andra ord.
  • För att köpa ditt eget festivalpass går du in på Bio.se/login och loggar in eller skapar ett konto där. Därefter kan du köpa ett festivalpass genom att klicka ”Lägg till kundklubb”.
  • Ljuddagen är gratis men föranmälan behövs. Det gör du här.

Läs mer om programmet här.

Vi ser fram emot att ses! Hjärtligt välkommen!

Vänliga hälsningar,
Anna Blomen, styrelseledamot Pennskaftet
Isabella Iverus, ordförande Pennskaftet

Saxat ur programmet:
”Tempo och Sveriges Radio bjuder för andra året i rad in till en dag helt ägnad åt det dokumentära ljudberättandet! Dagen riktar sig till dokumentärmakare inom alla genrer som är nyfikna på ljudberättande – erfarna som oerfarna – och som vill träffa nya och gamla kollegor.
Följ med in i studion när dokumentärmakare berättar om sina projekt och lyssna på ett panelsamtal som bjuder på spaningar kring poddmarknadens framtid i en ekonomiskt turbulent tid.”

Beslut på årsmötet om lägre avgift nästa år

Anne Bengtsson och Jennie Ölund inspirationsföreläste, årsmötet sänkte medlemsavgiften och Anna-Lena Laurén tackade för Pennskaftspriset. Foto: Pernilla Rudenwall/AnnaKarin Löwendahl/Oksana Jusjko

Sänkt medlemsavgift, grävtips från Borås och en glad Pennskaftspristagare. Det bjöd årsmötet på den 22 november.

Ha alltid en flaska bubbel i redaktionens kassaskåp. Men inte bara för att fira priser och när allt gått som du hoppats. Nej, snarare i stunder av motgång, när du och kollegerna behöver muntra upp er i en journalistisk uppförsbacke.

Rådet kommer från det helkvinnliga grävnavet på Borås Tidning. Sedan redaktionen sjösatte sin grävsatsning för drygt två år sedan har reportrarnas avslöjanden fått stort genomslag. 29 gräv har det blivit hittills, en guldspade, flera nomineringar och sammanlagt 135 artiklar.

På Pennskaftets digitala årsmöte den 22 november berättade Jennie Ölund och Anne Bengtsson om jobb de gjort, respons och motreaktioner de fått och erfarenheter de tagit med sig.

Fråga andra hur de har gjort, tipsar Anne – och dela med dig av din egen kunskap. Jennies bästa grävtips är att åka ut så ofta som möjligt, helst tidigt i varje granskning. Verkligheten på fältet ger en dimension som du aldrig får inne vid datorn.

Årsmötet gästades också av årets Pennskaftspristagare, DN:s och Hufvudstadsbladets Ukrainabaserade korrespondent Anna-Lena Laurén. Hon är mycket hedrad över priset, i synnerhet som det syftar till att lyfta just kvinnors verk i Elin Wägners anda.

Det kvinnliga perspektivet är också en fördel när man rapporterar om krig, menar Anna-Lena Laurén. Konflikter handlar inte bara om haubitsar och frontdramatik, utan minst lika mycket om vardagslivet och människorna som lever mitt i.

– Kvinnor är ofta fostrade i att se saker ur ett större perspektiv. Vi är bättre på att se den bredare bilden.

Stundtals kräver jobbet förstås försiktighet. Men att arbeta vid fronten gör det åtminstone möjligt att själv påverka sin egen säkerhet. Då var det värre att vara verksam som journalist i Ryssland den sista tiden, konstaterar Anna-Lena. Till slut blev situationen ohållbar och en flytt blev nödvändig.

– Att leva i en diktatur är väldigt oförutsägbart. Jag anklagades för fake och det kan man få fängelse för, säger hon.
– Men du har ett land att komma hem till, ett demokratiskt, fritt land där det inte är krig. Då är det inte så tungt att lämna.

Nästa år kommer det att bli än mer prisvärt att vara medlem i Pennskaftet. Årsmötet har beslutat att sänka medlemsavgiften till 200 kronor. Huvudskälet är att föreningen numera har en stabil, om än blygsam, ekonomi efter några år av nyetablering sedan omstarten 2018.

Årsmötet valde om sittande styrelse med en viss ommöblering. Isabella Iverus tar över ordförandeposten efter Åsa Ohlsson, som istället blir ny kassör. Ledamöter är Farida Ahmadi Högfeldt, Anna Blomen, Louise Hulgaard och AnnaKarin Löwendahl. Läs mer om föreningens förtroendevalda här.

En motion till årsmötet förordade att Pennskaftet journalistiskt ska undersöka frågan om hur vi vill bo som äldre. Styrelsen bedömer att det är ett tips till verksamma medlemmar, och att föreningen kan erbjuda en plattform och ett nätverk för den/dem som vill söka pengar för att utforska ämnet vidare. Däremot kan inte föreningen själv driva ett sådant arbete. Årsmötet beslutade att avslå motionen med detta erbjudande som svar.

Nästa år satsar Pennskaftet på att ordna minst två medlemsträffar per termin, både digitalt och fysiskt. I år har vi träffats flera gånger i Göteborg, 2024 är målet att ses även på annat håll. Föreningen håller utkik efter stipendier som kan bekosta nästa medlemsresa. Pennskaftspriset ska delas ut igen och alla medlemmar är välkomna att nominera kandidater löpande under året. Och så ska föreningens historia dokumenteras med hjälp av ett nyvunnet stipendium på 60 000 kronor från Västra journalistföreningens stiftelse och Västsvenska journalisters stiftelse.

Väl mött under året som kommer!

AnnaKarin Löwendahl
för Pennskaftets styrelse

Anna-Lena Laurén vinner årets Pennskaftspris

Anna-Lena Laurén. Foto: Oksana Jusjko

I hård konkurrens med övriga två finalister blev Anna-Lena Laurén den som vann Pennskaftspriset 2023 – för sin modiga bevakning från ett Ryssland som släckts ned mer och mer, och där få fria journalister förmått leva och verka.

Priset består av 10 000 kronor, blommor och ett ettårigt gratis medlemskap i föreningen Pennskaftet.

– Det är en stor heder och ära att få ett pris i Elin Wägners namn, kanske främst därför att Wägner var så envis. Hon arbetade i hela sitt liv, ända till slutet. Väldigt mycket inom journalistiken handlar om uthållighet. Wägner var också en klassisk feminist, som visste att centralt för jämställdhet är att kvinnor tjänar sina egna pengar och har rätt till lika lön. Den sistnämnda frågan har fortfarande inte lösts i vårt samhälle, kommenterar Anna-Lena Laurén utmärkelsen.

Så här lyder nomineringen till årets vinnare:

”Anna-Lena Laurén är DN:s och Hufvudstadsbladets rikskända utrikeskorrespondent som efter 16 år fått lämna Ryssland men bestämt att fortsätta sin rapportering från Ukraina. Hon har blivit en av de få rösterna inifrån Ryssland, varifrån hon rapporterat om såväl de stora politiska händelserna som de små vardagsbetraktelserna. Hon har blivit läsarnas ögon och öron i ett land som släckts ned mer och mer och där få fria journalister förmått leva och verka. Hennes texter och hennes mod att stanna kvar är uppskattat av många, och i boken ”Sammetsdiktaturen” (Norstedts) från 2021 förklarar hon för västerländska läsare hur en halvdiktatur fungerar. Anna-Lena Laurén lämnar få oberörda och fortsätter oförtrutet att ge oss nyheter från en annars oåtkomlig värld.”

Övriga finalister 2023 bestod av Sarah Britz (publisher gatutidningen Faktum) och Ann-Helén Laestadius (författare och frilansjournalist), som hedras med varsin blombukett. Läs mer om dem här.

Juryn som utsågs på årsmötet 2022 består av journalisterna Anna-Lena Lodenius (vinnare av Pennskaftspriset 2022), Snezana Bozinovska (nominerad 2020) samt AnnaKarin Löwendahl och Isabella Iverus från vår förening.

De som bidragit till finansieringen av årets pris är Aftonbladet, Borås tidning, Göteborgs-Posten, Mitt i Göteborg, Skånska Dagbladet och SR P4 Väst. Ett stort tack till er alla!

Pennskaftspriset har delats ut sedan 1989 och ska gå till ”en eller flera kvinnliga journalister som under de senaste åren gjort ett föredömligt journalistiskt arbete”.

  • 2022 vann Anna-Lena Lodenius för sin för sin enträgna bevakning av högerextremistiska grupper och senaste boken ”Svart på vitt om Sverigedemokraterna” (Atlas).
  • 2021 vann Magda Gad för sin modiga rapportering från Afghanistan, som speciellt sätter kvinnornas liv och påverkan av krig och regimer i fokus.
  • 2020 vann Elinor Torp för reportageboken ”Vi Skuggorna” (Leopard förlag) om de utnyttjade arbetskraftsinvandrarna i Sverige.
  • 2019 vann Kerstin Weigl och Kristina Edblom för reportageboken ”I händelse av min död” (Natur & Kultur) om samtliga kvinnomord i Sverige under ett år.

Idel avslöjanden på årsmötet den 22 november

Grävreportrarna Anne Bengtsson och Jennie Ölund gästar Pennskaftets årsmöte i november. Tillsammans med grävchef Lena Kvist utgör de grävnavet på Borås Tidning. Foto: Pernilla Rudenwall

På Pennskaftets årsmöte gästas vi av Borås Tidnings prisbelönta grävnav. De berättar hur de jobbar och varför de alltid har en flaska bubbel redo. Och så får du förstås veta vem som tar hem årets Pennskaftspris. Välkommen!

Onsdagen den 22 november kl 18.00–ca 19.45 håller Pennskaftet sitt årsmöte. Mötet är digitalt så att medlemmar från hela landet lätt kan vara med. Du kan koppla upp dig från 17.45.

Programmet :

Vi gästas av Pennskaftsmedlemmen Anne Bengtsson och Jennie Ölund, grävreportrar på Borås Tidning. De berättar varför BT satsar på en grävgrupp och vad det har lett till, hur de jobbar i vardagen, vilka svårigheter de stöter på och om det har någon betydelse att grävnavet består av tre kvinnor. Anne och Jennie guidar oss också genom några av sina prisbelönta gräv, och avslöjar varför de alltid har en flaska bubbel i redaktionens kassaskåp.

Därefter väntar själva årsmötet: Vad har hänt under året, vem ska utgöra den nya styrelsen och vad händer 2024? Det är några av frågorna som vi tar upp.

Dessutom presenteras årets Pennskaftspristagare! Här kan du läsa mer om de nominerade.

  • Anmäl dig via mejl till foreningenpennskaftet@gmail.com senast 20 november så kommer zoom-länk via mejl.
  • Årsmöteshandlingar kommer en vecka för mötet.
  • Eventuella motioner ska vara inkomna senast 8 november.
  • Valberedningen har påbörjat sitt arbete. Är du intresserad av ett uppdrag eller vill veta mer? Mejla Pennskaftet så blir du kontaktad.

Varmt välkommen hälsar
Föreningen Pennskaftets styrelse

Årets finalister till Pennskaftspriset 2023 är utsedda!

Ann-Helén Laestadius, Anna-Lena Laurén och Sarah Britz. Foto: Carl-Johan Utsi, Oksana Jusjko, Daniel Stiller.

Ann-Helén Laestadius (frilans), Anna-Lena Laurén (DN) och Sarah Britz (Faktum) är de tre finalisterna till Pennskaftspriset 2023.

Ann-Helén Laestadius är journalisten och författaren vars böcker ”Stöld” och ”Straff” (Romanus & Selling), om samernas kamp för rätten att leva efter sina traditioner, damp rakt ned i 2020-talets industriella explosion i Norrbotten. Böckerna är skrivna i form av kriminalromaner där författaren på ett både poetiskt och omsorgsfullt sätt ger ett inifrånperspektiv som berör såväl rättsväsende som rasism och renskötsel – och beskriver ett majoritetssamhälle som svikit sin egen ursprungsbefolkning. Genom berättelserna löper det samiska arvet som en blodröd ådra som inte lämnar någon oberörd. Ann-Helén duckar varken för våld eller de svåra frågorna om psykisk ohälsa utan låter huvudpersonen möta alla de problem som den samiska befolkningen fått utstå. Dessutom ser hon också kvinnornas utsatthet i detta och utan att för den skull förlora läsarens uppmärksamhet. Böckerna har rosats av kritiker och är sålda till 22 länder.

Anna-Lena Laurén är Dagens Nyheters och Hufvudstadsbladets rikskända utrikeskorrespondent som efter 16 år tvingades lämna Ryssland men bestämt att fortsätta sin rapportering från Ukraina. Hon har blivit en av de få rösterna inifrån Ryssland, varifrån hon rapporterat om såväl de stora politiska händelserna som de små vardagsbetraktelserna. Hon har blivit läsarnas ögon och öron i ett land som släckts ned mer och mer och där få fria journalister förmått leva och verka. Hennes texter och hennes mod att stanna kvar är uppskattat av många och i boken ”Sammetsdiktaturen” (Norstedts), från 2021, förklarar hon för västerländska läsare hur en halvdiktatur fungerar. Anna-Lena Laurén lämnar få oberörda och fortsätter outröttligt att ge oss nyheter från en annars svåråtkomlig värld.

Sarah Britz har i åtta år frontat gatutidningen Faktum som chefredaktör, ansvarig utgivare och numera publisher. Hemlöshetsfrågan drunknar lätt i medieflödet, men Sarah lyfter oförtrutet fram de berörda människorna i strålkastarljuset och ger dem en plattform: i debattartiklar och krönikor, till politiker, på konferenser och i sociala medier. Hennes engagemang rymmer inte bara att driva en prisbelönt redaktion som belyser och granskar en vardag där kvinnor drabbas extra hårt – Sarah Britz lägger lika stor vikt vid att ge samhällets mest utsatta en röst, ett ansikte och sin värdighet tillbaka. Flera hundra försäljare i flera städer har Faktum att tacka för sin försörjning. Och vi är många läsare som fått ett bredare perspektiv på socialt utanförskap genom Faktums reportage och porträtt.

På Pennskaftets årsmöte, i år förlagt till den 22 november, blir det officiellt vem av de tre finalisterna som slutligen vinner. Vinnaren får, förutom heder och ära, i år en prissumma på 10 000 kronor.

Juryn utsågs på årsmötet 2022 och består av journalisterna Anna-Lena Lodenius (vinnare av Pennskaftspriset 2022), Snezana Bozinovska (nominerad 2020) samt AnnaKarin Löwendahl och Isabella Iverus från vår förening.

De som bidragit till finansieringen av årets pris är: Borås tidning, Aftonbladet, Göteborgs-Posten, Skånska Dagbladet, Mitt i Göteborg och SR P4 Väst. Ett stort tack till er alla!

Mer om Pennskaftspriset:
Priset har delats ut sedan 1989 och ska gå till ”en eller flera kvinnliga journalister som under de senaste åren gjort ett föredömligt journalistiskt arbete”.

2022 vann Anna-Lena Lodenius för sin enträgna bevakning av högerextremistiska grupper, sammanfattad i boken ”Svart på vitt om Sverigedemokraternas historia” (Bokförlaget Atlas), och som genom detta blivit expert på sitt ämne.

2021 vann Magda Gad för sin modiga rapportering från Afghanistan, som speciellt sätter kvinnornas liv och påverkan av krig och regimer i fokus.

2020 vann Elinor Torp för reportageboken ”Vi Skuggorna” (Leopard förlag) om utnyttjade arbetskraftsinvandrare i Sverige.

2019 vann Kerstin Weigl och Kristina Edblom för reportageboken ”I händelse av min död” (Natur & Kultur) om samtliga kvinnomord i Sverige under ett år.

Medlemsträff hos UG i Göteborg 11 oktober

Ett tiotal Göteborgsbaserade medlemmar med gäster träffades vid Kanalhuset en blåsig onsdagseftermiddag för ett besök på landets kanske mest kända grävredaktion – SVT:s Uppdrag Granskning.

Pennskaftsmedlemmen Snezana Bozinovska var gruppens guide för dagen. Hon är till vardags reportageredaktör på UG. I den rollen är hon med och väljer ämnen och planerar programmen.

– Vi får in 40 000 tips om året, berättar Snezana.

Bara en bråkdel av tipsen leder till färdiga reportage. Uppdrag Granskning sänder ett 30-tal program per år, som ofta även finns som utbyggda serier på SVT Play. Ungefär en tredjedel blir till tack vare tips, bland annat via tipstelefonen som bemannas tre timmar i veckan.

UG-redaktionen har en ständig beredskap kring ämnen som blir känsliga. Klimatet i sociala medier är hårt och svart-vitt, och det gäller att förbereda dem som medverkar på att det kan blåsa ordentligt vid publicering. Att få folk att ställa upp, samtidigt som redaktionen tar ansvar för dem som faktiskt vågar, är centralt.

Kärnteamet kring ett reportage består oftast av ett fåtal personer. Men upp till 15 personer är på olika sätt delaktiga i att göra ett program.

Utöver själva programinnehållet har UG en desk som varje vecka jobbar med att bryta ner granskningarna i kortare, raka nyhetsvinklar, anpassa för och dela i sociala medier, samt plantera jobben hos andra redaktioner – eller influencers – för största möjliga genomslag.

Onlineredaktör Rebecca Nyström berättade hur arbetet läggs upp inför onsdagarnas sändningar. Ibland är det livechatt, andra gånger kräver kontroversiella ämnen extra moderering i kommentarfälten. Just den här dagen bjöd på en uppföljning om demensvården: ”När jag inte längre minns dig – vad hände sedan?”

En annan uppmärksammad UG-granskning är ”Bokstavsbarnen” av Sara Arén från 2022, om barn som lever med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Programmet gav Sara en nominering till Pennskaftspriset. Serien i tre delar går fortfarande att se på SVT Play.

För Pennskaftets medlemmar berättade Sara Arén om projektet som växte fram under sex års tid. Om familjerna hon följde, som filmade sig själva och sin verklighet med lånade mobiler från SVT.

Och om hur hon i åratal förgäves försökte pitcha sin programidé, tills hon kom på att det var de kämpande, ledsna mammorna som var den rätta ingången till ämnet. Människor som den breda publiken kunde relatera till, och vars vardag träffade tittaren rakt i magen.

– Jag vill inte berätta hur de har det. Jag vill att folk ska känna det, säger Sara.

Efter 2,5 matiga timmar vandrade vi vidare från Kanalhuset till närbelägna restaurang Fei, tio våningar upp över Göta älv, för middag med kinesiskt tema. En lyckad medlemsafton!

TIPS FÖR DIG SOM VILL VETA MER: Här kan du ta del av UG:s riktlinjer och planeringsmallar – från startmöte till line-by-line.

Text: AnnaKarin Löwendahl
Foto: Louise Hulgaard