Bakom kulisserna på teatern – så tänker en dramaturg kring den bästa berättelsen

Dramaturg Lisa Lindén tog emot Pennskaftet på Göteborgs Stadsteater en tisdagskväll i april.

Hur gestaltar man en historia? Det var en av flera frågor Pennskaftets medlemmar fick svar på under studiebesöket på Stadsteatern i Göteborg i april.

Det finns många likheter att skriva för scen och att skriva reportage. Dramaturgen Lisa Lindén delar med sig av vad hennes yrke innebär och sin resa dit.

– Jag har alltid älskat att skriva och ville bli journalist när jag var liten, säger hon.

Men vägen till dramaturgin gick via intresset för genusfrågor och studier i Kvinnovetenskap. Genom studierna och arbetet med jämställdhet kom hon i kontakt med Stadsteatern i Göteborg. De ville att hon skulle titta på deras repertoar ur ett genusperspektiv, vilket hon också gjorde på flera teatrar under samma tid.

– Vems berättelse är det vi får ta del av? Då, för femton år sedan, konstaterades det också att det på hundra år hade spelats verk av tre kvinnliga dramatiker på stora scen.

Lisas arbete innebar bland annat att hon tittade på väldigt mycket scenkonst med pennan i hand.

– Jag tränade upp min blick för mönster och gestaltning. Vad behöver sägas i ord och vad visas i scener? Varför har hon en röd klänning i den scenen? Vad säger det?

Sedan dess har hon haft flera roller på teatern, bland annat som regiassistent, sufflös och som jämställdhetskonsult. Hon har också varit engagerade i Dorisfilm, ett nätverk för att öka jämställdheten i filmbranschen.

Nu arbetar Lisa Linden sedan två år både som dramaturg på Göteborgs Stadsteater och Borås Stadsteater. Hon ser sin roll som stöttande och påpekar sådant som är oklart eller övertydligt. Hon jobbar både med texten i sig och med hela föreställningen – ljud, ljus, kostym, mask, scenografi – allt bildar en helhet.

– Det kan vara svårt att ge feedback på rätt nivå. Sista ordet har alltid regissören eller den konstnärliga ledaren. Mitt jobb är att vara rådgivande.

Lisa skriver också själv för scen och har bland annat gjort teatermanus av Christina Herrströms bok Ödeläggaren.

– Dramatikerns roll skiljer sig från dramaturgens. Som dramatiker är jag en upphovsperson med en egen vision.

För att gestalta ett verk använder hon sin magkänsla. Var bränner det till?

– Jag antar att det är samma som när ni som journalister väljer vad som ska lyftas upp i ett reportage. Var är det som känns? I Ödeläggaren använde jag exempelvis min egen frågvishet. Hur kunde det hända? För att gestalta det skrev jag in en rättegång och en jurist som fick ställa de besvärliga frågorna och vara mitt, eller frågvishetens och även irritationens språkrör, säger Lisa Lindén.

Hon berättar att hon är yrkesskadad och överallt ser dramatiska bågar, eller kurvor, med anslag, problem, upptrappning och upplösning.

– Att skriva för scen är att hela tiden gestalta situationer. Att ställa frågan ”Vad händer?” och utifrån den skapa repliker och agerande som gör att publiken förstår vad som sker.

Text: Carina Haglind Ahnstedt
Foto: Louise Hulgaard

Lämna en kommentar